Vackra saker tar också slut. Även fast man inte vill. En ful sak ledde mig till Paris. Jag tror Paris leder mig till något ännu vackrare.
Om Paris hade varit en människa hade jag skrivit en lång kärleksförklaring här. Men Paris är en stad, en plats så kanske skulle det vara konstigt att skriva att jag är förälskad. Men egentligen finns det inga andra ord för att förklara Paris. Jag har försökt beskriva känslan i hur det känns att springa på gatorna här, att det liksom virvlar runt något lyckligt i luften som gör att det kittlas i magen. Men det är egentligen lönlöst. Och kanske spelar det inte heller någon roll, ibland kanske man inte behöver förstå allt.
Jag har hittat vänner för livet här. Vänner som satt sig på ställen där jag har behövt dem. Hittat en tvillingsjäl. Det är fint att hitta saker i Paris. Jag köpte ljusrosa pioner i brunt papper till henne idag och så grät vi lite, sen traskade jag hem en sista gång över Beauregards trottoar och så tittade jag upp mot himlen och sa hej då till Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar