Efter en natt med två timmars sömn och en dag som mest bestått av ett hjärta som slagit lite för snabbt, kom vi iväg på yoga. Det räckte med att komma in i den där lilla salen, sätta ihop händerna och koncentrera mig på hur det låter när jag andas för att hjärtat sakta, sakta skulle börja slå i sin egna takt igen.

I två veckor ska jag träna yoga regelbundet. Är jag riktigt ambitiös ska jag försöka komma iväg varje dag. Egentligen är det för långsamt och för krångligt för att passa mig, men jag gillar känslan när det sträcker i kroppen, tycker om när det börjar ta slut och hon ber oss tystna i andningen och tystna i tanken.

Tystna i tanken är precis vad jag behöver träna på.