Every end is a new beginning

Vackra saker tar också slut. Även fast man inte vill. En ful sak ledde mig till Paris. Jag tror Paris leder mig till något ännu vackrare.

Om Paris hade varit en människa hade jag skrivit en lång kärleksförklaring här. Men Paris är en stad, en plats så kanske skulle det vara konstigt att skriva att jag är förälskad. Men egentligen finns det inga andra ord för att förklara Paris. Jag har försökt beskriva känslan i hur det känns att springa på gatorna här, att det liksom virvlar runt något lyckligt i luften som gör att det kittlas i magen. Men det är egentligen lönlöst. Och kanske spelar det inte heller någon roll, ibland kanske man inte behöver förstå allt.

Jag har hittat vänner för livet här. Vänner som satt sig på ställen där jag har behövt dem. Hittat en tvillingsjäl. Det är fint att hitta saker i Paris. Jag köpte ljusrosa pioner i brunt papper till henne idag och så grät vi lite, sen traskade jag hem en sista gång över Beauregards trottoar och så tittade jag upp mot himlen och sa hej då till Paris.

Bittersweet

Hade jag älskat Paris lika mycket om det varit för evigt? Hmm... Den ska jag lägga mig och klura på nu...

Att börja packa ihop...

...och ge sig ut på nästa äventyr. Nästa kapitel i min bok...

Söndagsutflykt

Efter alldeles för några timmars sömn tog Ai och jag i söndags tåget till Rouen, Normandie.  Där tyckte Ai att det var en strålande idé att hyra cyklar istället för att ta bussen till Giverny, där Monets trädgårdar ligger. Och så blev det... Jag tror att det var den bästa dagen i Frankrike. Vi skrattade nästan lite för mycket, cyklade jätte, jätte, jättefort genom en rondell, åh:ade över hur vacker hans trädgård är och att det vore fint att bo där, frös och var trötta och lite sura, satt i solen och svettades nästan ihjäl, trodde att våra cyklar blivit stulna, pratade om att vi skulle levt för hundra år sedan, skit i kvinnliga rättigheter man fick ha fina klänningar på sig och männen läste poesi för en, och så fnissade vi lite till. Drack te för 6 Euro, pratade om finsaker så att Ai började gråta, cyklade hem och sa Bonjour till ett kärt par på skogspromenad, mötte en vit duva och fick klappa en häst. Himla bra dag.

Sen kom vi hem och jag tyckte det var fantastiskt skönt att komma hem till Paris och alla avgaser. Jag har blivit stadsmänniska. Punkt på det.

Dagen då jag fyllde 30 år

Feeding my soul...

 ...in the beautiful garden of Monet...

En dag i maj