Dagen då vi tog Eiffeltornet till en helt ny nivå

Den senaste veckan har det mest varit sjukstuga deluxe på Rue Beauregard. Har kunnat konstatera att franskt nässpray är skit, eller hitte på, att de har avdomnande halstabletter som ser ut som jättegott godis så man nästan vill äta upp alla på en gång men att de är förbaskat bra på sprutspray till halsen. Bra grejer. I söndags när vi var lite mindre allmänfara vågade vi oss ut till Eiffeltornet.

Det togs snyggbilder på det fina tornet...

...och jag försökte visa min entusiasm över att vi skulle ända till "the top of the topp"

Men sen kom vi dit och jag upptäckte att jag visst inte är höjdrädd längre. Konstigt men bra tänkte jag. 

Och så här långt ifrån var vi från självaste masten på Eiffeltornet. Ni kan förstå hur högt vi var. 

Efter att ha fotat från alla håll så bestämde vi oss för att åka ner till andra våningen igen, men det kändes bara urtöntigt...

...så då åkte vi ner, köpte glass och la oss i gräset en stund. Det är en fin sak att slumra till en stund och sedan vakna och ha Eiffeltornet precis framför ögonen. Kanske en jättefin sak. 

När vi hade vilat färdigt promenerade vi i  Trocadero och sprang på det bästa kvarteret. Synd att jag inte vet vad det heter men från och med nu ska det vara mitt favoritställe i Paris. En stund iallafall. 

Finaste kvällssolen hade det blivit när vi kom tillbaka... och vi bestämde oss för att gå lite sakta hem längst med Seine. Väl där var vi tvungna att dingla lite med fötterna över vattnet och vänta på att Eiffeltornet skulle tändas.

Jag tror aldrig man kan tröttna på Eiffeltorn.