Orvar och att vara asförkyld

Jag är förkyld och uttråkad. Försökte ta mig till skolan i morse men la ner det efter att jag blev genomsvettig av att ha sminkat mig. Så jag la mig i sängen igen. Med min ångest för att jag inte gick till skolan, även fast jag bara skulle ha suttit där och snorat och mest fått koncentrera mig på det, men jag antar att det har med moral att göra att jag alltid mår dåligt när jag måste sjukanmäla mig. Och lite moral har väl aldrig skadat.

Igår innan asförkylningen hade blivit en asförkylning gick jag till apoteket för att försöka bli frisk. Stapplade mig fram med: "J'ai mal a la gauche... et le nez... Sen gjorde jag en spruta nässpray gest med handen. Apotekaren kontrade med: "Do you have a cold?" Jag försöker i alla fall. Det måste ju ändå vara det viktigaste. Fick dock ett hitte på nässpray som rann rakt ner i halsen och säkert var onyttigt. I morgon får jag besök från Sverige igen och har lagt en beställning på riktigt nässpray. Svenskt. Åh, Sverige är så bra ibland.

Något jag lagt märke till och som jag inte reflekterade över förra gången när jag var här på semester är att man faktiskt får lite trevligare fransmän när man försöker prata franska. Ibland är de faktiskt surhuvuden.

När man går ut från en restaurang eller affär säger personalen alltid Au revoir till en. Inte på ett superglatt sätt dock, mer att de tittar ner när de säger det och mumlar. Jag har haft lite problem att få till svingen på det där Au revoir:et. Har mest låtit ganska dramatiskt när jag sagt det. Mer som att det är 1800 - tal och jag vinkar av min man som ska ut i kriget, inte som att jag just har köpt ett tolvpack näsdukar i en liten mataffär. Men sen kom jag på att det är en himla tur att jag är uppväxt i Fågelfors och att talpedagogen glömde bort vår klass och lät våra r sitta där de sitter. För om jag säger Orvar, precis som jag skulle säga Orvar vanligt, med mina r i halsen så blir det ett helt perfekt Au revoir. Tittar jag ner i backen när jag säger det också kommer de antagligen också mista mig för att vara fransyska.

Ni kan förstå vad jag fnissade för mig själv när jag kom på det. Det är bra att jag tänker så himla mycket. Annars skulle jag aldrig komma på sådana här livsavgörande saker.