Jag är i ett stimm! Heter det så? Det känns som det heter så. I alla fall har jag fått hur mycket som helst gjort idag. Ridit, slängt ut granen, tvättat, slagit sönder en kruka eftersom jag anser att det är bättre att dra i sladdarna som man spikat upp än att ställa sig på en stol, eldat så mycket så man knappt kan andas här, fått ångest av julpynt, lagt ut en osnygg balklänning på blocket, letat kvitton på huset och hittat papper som fick mig att minnas och le. Effektiv dag helt enkelt!

Jag har gjort en påse med julsaker som jag ska tvinga på mamma. Fina saker. Stod och tittade på dem länge och tänkte att jag skulle packa ner dem. Men om man får svårt att andas när man tittar på saker så tror jag att det är bättre att ge bort det. Vet inte varför det är så där med alla saker här. Det är inte det att jag inte är färdig med alla år som han och jag hade tillsammans, för det var jag samma dag som vi bestämde oss. Det är nog mest bara att jag inte vill minnas i ett annat hem, i ett annat liv. Jag vill nog ha nya minnen. Lyckliga minnen. Som det kändes när jag plockade ner mina nya mörklila julgranskulor. Som är nya minnen som är glada minnen.

I går efter jobbet åkte jag och Ninna till Mahlin. Hon hade plockat fram en liten väska till mina kläder som inte ska med ut och resa ska få bo i.

Sen åt jag och Ninna upp en Brieost och Mahlin vann frågesporten som hon tvingade oss spela och allt var som det skulle.