Det snöade Narniasnö i morse när jag var ute och red. Narniasnö är den finaste snön. Så medan Eda ägnade sig åt att blänga på Alba för att hon går för nära och i spåren som hon gör, Eda surar och vänder huvudet mot Alba för att hon ska förstå, Alba stannar, Eda går, Alba går. Så håller det på. Så satt jag mest och drömde och fångade snöflingor i munnen. Sådana saker kan man bara göra i skogen.


Det är så himla dumt att jag hela tiden verkar glömma hur bra det är att starta dagen så där.