I övermorgon ska jag, Eda och Alba ut i skogen igen. Jag längtar. Efter henne. Efter att galoppera på mjuka skogsvägar. Efter att bara få vara tillsammans med dem. Många gånger har jag funderat på hur bra vi tre passar ihop. Hur mycket de där två är så mycket jag. Hur mycket de genom sin tysta existens betytt för mig, genom att bara finnas.

Ibland saknar jag dig så mycket att det känns som att mitt hjärta ska gå i tusen bitar.

♥