Och så satte den där längtan in. Längtan som en gång tillhört England och Paris. Den längtan heter nu Ryssland. Jag vill gå i snön vid Röda torget. Besöka Vinterpalatset och få reda på mer om Tsarfamiljen. Dricka ryskt te och äta ryska mjuka kakor. Och när jag pratar med min syster och hon tappar andan när hon berättar om Ryssland. Att hon har gått just där, vid granen med snön knarrande under fötterna. Då längtar jag lite till.
Kanske måste jag blunda lite för det som är olyckligt och titta lite extra på det som är lyckligt. Men jag antar att det är så livet är. Vart man än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar