Vi fnissade lite åt det igår när vi var ute och gick, att alla slänger på sig vårjackor och solglasögon och ett vår-leende. Som om att de inte visste. Som om att den här våren skulle vara annorlundare än alla andra vårar. Som om att den här våren aldrig skulle innehålla en sådan där morgon när man drar upp rullgardinen och möts av ett vinterland igen. Våren är ju lite så. Den har lite svårt att bestämma sig. Samtidigt är jag inte den som är den. Vad vet jag. Det har kanske hänt någon vår att våren kom i mars och stannade.
Idag är det ett år sedan jag åkte till Paris. Ett himlans fint år har det varit sen dess och en himlans massa fina år ska det komma.
Jag har det på känn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar