Förra veckan blev jag övertalad att börja detoxa. Eller kanske egentligen inte övertalad, mer att David föreslog det och att jag hade datorn i knät och genast började googla. Och hittade recept. På bra saker. På grönsaker och rotfrukter, frukt och groddar, dijonsenap och balsamvinäger. Smoothies och mängder med grönt te. Sånt som jag gillar. Lätt det här kommer bli tänkte jag och var spänning och berättade för David att han nog skulle tycka det var jobbigt utan kött och det enda jag säkert skulle känna av var lite sockersug eftersom jag mest levt på socker sen Paris.
Och avgifta mig ville jag. Rensa ut. Komma i balans och reflektera över vad jag stoppar i mig. Sluta äta choklad bara för att.
Dag 1 gick superbra, dag 2 också. Dag 3 föll jag och deppade ur. Inte för att jag kände för att öppna skåpet och ta en chokladbit, som jag sa kanske tusen gånger igår utan för att... jag kände mig frustrerad och för att det saknades något. Socker är läskigt. Här går jag runt och tror inte att jag är beroende och så har jag abstinens tre dagar utan choklad och dolt socker.
Ja, och allt detta hände då innan den så kallad kiwi-incidenten slog till med buller och bång på Rutger Fuchsgatan. Jag skulle festa till det med en kiwi, ibland blir man glad för lite, och fick en allergireaktion. Vilket resulterade i rött ansikte, svullen underläpp och halsont vilket även resulterade i att jag fick lite panik då min största skräck i livet är att inte få luft. Men efter att ha gråtit lite och druckit tusen glas vatten så blev det också bra. Men bye, bye kiwi!
Och idag är jag trött fast pigg på samma gång. Konstig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar