"Now my life is sweet like cinnamon"

Snöiga dagar när små prinsessor kommer till världen. Välkommen hit lilla, lilla du.

Idag gick jag tidigare från jobbet. Kom hem och drog min cerisefärgade tröja över huvudet och bytte till min vita skjorta. Sprang ut på den lyckliga gatan med fjärilar i magen. Hittade porten, som låg granne med porten med den stora franska flaggan som han och jag ägnade nästan en hel sommar till att fundera ut vad det var för ställe. "Där borde du jobba" Ja, det borde jag och så kunde jag se mig själv cyklandes fram och tillbaka på den fina gatan.

Sprang uppför trappor med kalla kinder och snorig näsa och visades in på ett kontor med mörka golv och vita väggar. Den finaste kombinationen jag vet. Tog i hand: Hej, hej, Matilda heter jag och tycker om att skriva.

Knöt en kontakt för framtiden och kom ett steg närmare något jag verkligen vill jobba med. Nu håller jag en tumme eller två att de helt plötsligt ska känna ett behov efter någon som mig.

Jag tycker det är dags för mig nu. Ta mig tusan att det är det.

Sunday Funday

"So keep your head high, keep your chin up and most importantly, keep smiling. Because life is a beautiful thing and there is so much to smile about"

Marilyn Monroe

Inspiration

Mitt intresse för heminredning var ganska stort för några år sedan. Så stort att det var ungefär vad jag tänkte på mest hela tiden och fick svårt att andas varje gång något av mina fyra prenumerationer på heminredningsmagasin damp ner i brevlådan. Kanske var det en verklighetsflykt när jag gottade ner mig i historier om vitmålade danska hem, fattigmanssilver, Smegkylsskåp och Kitchenaid:are. Inte vet jag men mitt intresse för heminredning försvann i samma veva som jag slängde mina inredningstidningar, som legat i perfekta rader i min perfekta tv-bänk i mitt perfekta hem, i svarta soppsäckar.

Fast allt det där är ju lite skitsamma nu. Det jag skulle komma till var att allt startade lite, lite grann en sommardag på IKEA. När David ville ha en blomma och jag genast hittade den perfekta murgrönan och sen kände det där i magen. (Ja, för jag känner det mesta i magen. Om saker är bra eller dåliga. Om man ska gå den vägen eller den andra vägen, och inredning då)

Och nu är jag ute på de där bloggarna igen och har skaffat mig en lite töntig mapp som heter inspiration. För inspiration är alltid bra. Det är inte så många bilder där än, dock är det uppenbart att jag har en fetisch:

Kolla första trappan i det där engelska huset. Med risk att man bryter en tå eller två om man halkar på sina raggsockor, så är det värt det bara för att få ha en sådan trappa.

Där kan jag bo!

Eller vi.

Du och jag.

Januari. Och kylan biter i kinderna och jag beklagar mig varje gång jag ska ge mig ut på en promenad att min Paris-mössa ligger i en kartong för långt bort. Gatorna är hala och lite snöiga och jag har fått ett lufthål i mina UGG:s.

Jag gillar vintern. Har alltid gillat vintern. Kommer alltid gilla vintern.

Jag har blivit kär också. I Södermalm. Tänk att jag i hela mitt liv trott att Stockholm inte var nått för mig. Pratat illa om det. Det finns ingen plats i världen jag hellre skulle vilja bo på, just nu, än här. Jag gillar trottoaren. Att det tar en minut att gå till havet, en minut till Hemköp (Ja, och ångest-ICA också, fast dit går man inte för där blir jag bitsk) fem minuter till skogen, två minuter till backen där vi alltid säger: "ja, det här kunde ju vara vilket litet ställe som helst, ja det känns nästan som Högsby. Det är ju det som skiljer Stockholm från Paris" och så går vi upp för trappan och vips är vi framme i hundrastgården och så står vi där och är lyckliga i magen alla tre.

Och detoxen. Den tog slut på kvällen efter tio dagar. Heja oss! Det firade vi med potatismos (gjord med nya mixerstaven, ej att rekommendera) och panerad rödspätta. Och konstaterade att vi kunde ha fortsatt ännu längre. Jag tror mest att vår hjärna tog slut på nyttiga recept, och jag behövde kolhydrater och kände mig matt. "David, tycker inte du att mina handleder ser tunna ut?" Ibland är jag ganska töntig. Jättetöntig. Ännu mer när jag detoxar.

Igår köpte jag godis för första gången. Och ja, vår nyttighetstid gav resultat. Jag åt och mådde illa halva kvällen och kunde inte titta åt den där påsen förrän ikväll, åt några igen och nu sitter jag här. Bra. Det finns ett stopp på sockret och det var det jag ville hitta.

Jag gillar vintern. Har alltid gillat vintern. Kommer alltid gilla vintern. Men jag tror jag längtar lite efter våren. Lite, lite grann iallafall.

Och för exakt ett år sedan...

Lyssnade jag på den här och drömde om dig. Det är en fin sak att komma på.

❤

Att avgifta sig

Förra veckan blev jag övertalad att börja detoxa. Eller kanske egentligen inte övertalad, mer att David föreslog det och att jag hade datorn i knät och genast började googla. Och hittade recept. På bra saker. På grönsaker och rotfrukter, frukt och groddar, dijonsenap och balsamvinäger. Smoothies och mängder med grönt te. Sånt som jag gillar. Lätt det här kommer bli tänkte jag och var spänning och berättade för David att han nog skulle tycka det var jobbigt utan kött och det enda jag säkert skulle känna av var lite sockersug eftersom jag mest levt på socker sen Paris.

Och avgifta mig ville jag. Rensa ut. Komma i balans och reflektera över vad jag stoppar i mig. Sluta äta choklad bara för att.

Dag 1 gick superbra, dag 2 också. Dag 3 föll jag och deppade ur. Inte för att jag kände för att öppna skåpet och ta en chokladbit, som jag sa kanske tusen gånger igår utan för att... jag kände mig frustrerad och för att det saknades något. Socker är läskigt. Här går jag runt och tror inte att jag är beroende och så har jag abstinens tre dagar utan choklad och dolt socker.

Ja, och allt detta hände då innan den så kallad kiwi-incidenten slog till med buller och bång på Rutger Fuchsgatan. Jag skulle festa till det med en kiwi, ibland blir man glad för lite, och fick en allergireaktion. Vilket resulterade i rött ansikte, svullen underläpp och halsont vilket även resulterade i att jag fick lite panik då min största skräck i livet är att inte få luft. Men efter att ha gråtit lite och druckit tusen glas vatten så blev det också bra. Men bye, bye kiwi!

Och idag är jag trött fast pigg på samma gång. Konstig känsla.

Sometimes you just have to stop telling the same old story about yourself

and instead come to the conclusion that the old story probably no longer

is part of who you are anymore. 

Första dagen på nya året...

Man kan nästan tro att vi hade tidernas fest igår, med tanke på vad vi gjort idag. Sovit, ätit, sovit, gått på långpromenad, ätit, kollat film och slöat. Antar att man behöver sådana dagar också.

2011 kunde inte sluta på ett finare sätt än vad det gjorde igår. Jag tog en tidig nyårsskål över telefon och i år skålade vi för kärlek, lycka och drömmar som slår in. Och lite äventyr. För det behöver man i livet. Vid tolvslaget stod han och jag ute på gatan med alla människor och hittade finaste stället. Nyår ska alltid firas i städer. Jag har aldrig sett så många kinesiska lyktor fylla upp natthimlen någonsin. Så vemodigt och så vackert. Hade han inte dragit in mig i värmen så hade jag nog stått där än.

2012 blir ett bra år. Jag har det på känn.