...känns livet mer ospännande. Mer att det handlar om att jobba tusen timmar, koka pasta och tvätta vita skjortor som aldrig verkar bli rena. Lite om att pussa på den fina hunden också, och skratta åt att hon viftade på svansen under hela vår promenad och att vi mötte en tjej som hon visst kände. Inte jag. Och att hon nästa lade snavben på mig för att hon var tvungen att kolla efter henne när vi passerat.
Det är nog det mest fantastiska som hänt idag. Ja, jag har fått tre kramar av tre olika människor också. Det är alltid bra. Kramar är bra. Dina är bäst. Men så är det ju.
Önskar lite att jag hade ägt den där beiga tyllklänningen jag provade i Paris. Känns som en dag för den. Om inte annat hade det varit fint om den hade fått hänga på min garderob. Jag har på känn att jag snart kommer att äga den.
Men eftersom inga beiga tyllklänningar finns i sikte idag ska jag bege mig upp till min lilla häst. Sommarkvällar och luta huvudet mot en tjock häst är också ganska fantastiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar