En sak som jag gillar med Paris...

är när man strosar runt och så helt plötsligt så ser man Sacre Coeur mellan två hus. Tyvärr kan en dålig bild tagen med en iphone aldrig beskriva hur fint det är. Jag gick dit iallafall och på vägen dit springer man förbi världens finaste karusell. Den har julgransbelysning. Jag tror jag gillar allt som har det.

Det stod en liten pojke och tittade på den där karusellen och jag tänkte att det hade varit fint om två små flickor som är mina systerdöttrar hade varit med. För jag vet hur pirriga de skulle ha känt sig i magen om de sett den där karusellen, för jag har också varit en liten flicka en gång. 

Sen passerade jag den lilla affären som ligger precis bredvid karusellen och jag kom att tänka på min Eiffeltorn-nyckelring som jag köpte där en gång och att den nu ligger någonstans i en annan stor stad men att det är en fin tanke ändå att den lossnade just där bara några dagar innan jag skulle åka. 

Sen gick jag alla tusen trappsteg upp och gick in. Och väl inne så vill man nästan gråta för att det är så vackert med alla miljoner ljus som folk har tänt. När jag är där tänker jag att det hade varit fint om jag verkligen hade trott på att det finns en gubbe på ett moln, för då skulle jag nog ha gått dit varje dag. 

Efter det tog jag lite kort på utsikten, för det gör man där. Ni kanske tycker att det ser kallt och tråkigt och grått ut. Det var det inte. Det var 15 grader och solen kom ibland och träden har börjat slå ut. 

Tittar ni väldigt noga här så kan man se Eiffeltornet. Det finaste tornet jag sett. Om man går bara en liten, liten bit bort kommer man till där det sitter massor med konstnärer och sånt tycker jag är trevligt för jag är ju lite en sån som tycker om sånt. 

Och där mötte jag en fransman som viskade Très belle i mitt öra och då tänkte jag: de där fransmännen alltså. Trevliga prickar. 

Sen kom jag hit och då knöt det sig lite i magen. För helt plötsligt saknade jag de där två jag tycker så mycket om, för i den här trappan gick vi en del när vi var här på semester. Så jag fortsatte en bit till och kom hit: 

Nästan precis utanför vår dörr där vi bodde. Kändes nästan som jag kom hem. Ser ni krysset på himlen? Nästan lite fint. 

Ja, och så passerade jag affären med hundvalpar i fönstret, finaste bageriet med takmålningar och mest tänkte jag på dem och att det hade varit fint om de gått bredvid mig och skrattat. 

Passerade Sacre Coeur igen och försökte vara konstnärlig med min iphone. Det gick inte så bra. Så jag gick alla tusen trappor ner, fnissade lite åt små, små tassavtryck i cementen, såg en rolig liten bil och sötaste lilla vita hunden som gick lös bakom sin matte. Tänkte lite att en dag ska jag ha två hundar. En som heter Alba och en som är vit och är en Westies. Jag tror han ska få heta Bruno. 

Sen vet ni vad! Jag tog ett djupt andetag när jag nästan var hemma och gick ner i tunnelbanan. Köpte biljett och hittade rätt och åkte en station. Nästan jättefjantigt men jag tror det är bra med mjukstart. Sen kom jag upp vid Chateu Rouge och där var det full fart på kastanjförsäljningen, guldklockeförsäljningen och allt annat man kan fynda i mitt område. På vägen hem tänkte jag att jag ser väldigt annorlunda ut mot alla människor i mitt område och att jag tror att det är en bra sak att då och då få känna hur det känns att vara den som är annorlunda. Jag tror att alla kanske borde behöva få känna på det någon gång. 

Sen kom jag hem. Gick fem våningar, för det är ju alltid fem våningar och aldrig någon hiss, och sa Mon Dieu! när jag kommit in i min lägenhet. Det tyckte jag var lite kul. 

Ja, och sen innan allt det här åt jag pizza på fin italiensk restaurang med en tysk, en amerikan, en kanadensare och en Jönköpingsbo. Sådant, att sitta och prata med folk från andra länder tycker jag är fantastiskt trevligt. Himla fint att jag får göra det varje lunch nuförtiden.