...och jag jagar kappa. Till förbannelse. Hur svårt kan det vara. Precis jättesvårt. Bah!
Lördag. Och vi, han och jag, har omedvetet skaffat oss en härlig lördagstradition, vilket innefattar att sova länge, länge och sedan strosa på gatorna (dock aldrig utanför Södermalm, för hu för att vara någon annanstans än här) och sedan äta frukost/lunch/middag och efter det hamnar vi oftast i några inredningsaffärer och jag drömmer om soffor med raka linjer, kelim-mönster och att det vore fint med ett matbord och att vi nog måste, måste köpa grannens lägenhet.
Det vore bra.
Och så längtar jag efter min häst. Kanske ännu mer soliga höstdagar som den här. Men när vintern har varit och marken är mjuk och träden ljusgröna igen så är hon här. Så jag tröstar mig med det, när hjärtat saknar för mycket.
