Och så helt plötsligt kom sommaren. Eller kanske en föraning av den, och genom öppna fönster blåser ljummen syrendoftsvind in i den lilla lägenheten. Och hunden, som börjar bli lite för vit om nosen, ligger utslagen i värmen och njuter av att det börjar bli kväll och svalt.

Och mitt i allt pågår livet. Som det alltid gör. Jag får skogslängtan då och då. Parislängtan då och då. Och en dag är jag ganska säker på att jag kommer få Stockholmslängtan. Jag är helt enkelt lite så. Längtansfull.

Och maj går mot sitt slut i år igen. Jag fyllde 31 år och hittade ännu ett paket under kudden när jag skulle lägga mig. Så jag grät lite igen, över honom, för att han är den finaste jag någonsin mött och inte är medveten om alla små, små saker han gör som rör runt i hela mitt hjärta.

Och så kom jobbet. Jobbet med glada människor och mjukglassmaskin i lunchrummet.

Maj. Den bästa månaden.